somina tua sequere tu sola finem decernis omne fieri potest

onsdag 6 april 2011

känslor hit, dit och därborta

blev helt plötsligt känslosam och känner mig tom. Förra året försvann två underbara änglar som förlorade striden mot cancern, samtidigt som många kämpar -många har besegrat och vunnit, det är lycka! Livet är så fruktansvärt orättvist och vi alla lever alla mitt bland det här förbannade eländet. Jag är så otroligt tacksam att jag är helt frisk och att mina nära och kära också är det.. Jag får sånna här tankeställare då och då, reflekterar över saker och man inser då helt plötsligt vad underbart jag har det. tillsammans med min käraste, det får ett annat värde när det kontras mot något annat, något annat mycket sämre. Man får upp ögonen för vad man både har och kunde ha.

Under flera flera år, när man va tonåring och skulle börja årskus sex kanske,kan även va tidigare än så, så hade jag en uppmålad bild av hur livet skulle se ut. vad man skulle göra direkt efter gymnasiet, jo jag skulle utbilda mig diiiirekt så så jag var färidgutbildad tidigt, till vad visste jag inte ens då, direkt efter det när jag fått ett fastjobb, jobbat ett år så jag kunde få ersättning för då skulle jag ha barn. Det bara var så, det fanns liksom inte tid till att vänta, en riktigt snygg karl skulle jag också ha och han skulle se ut på ett speciellt sätt. tydligen inte vara på ett speciellt sätt. Jag skulle ha hund och hus innan jag skaffade barn.
Det är så skönt att det inte blev som man tänkt sig. tog för det första ett år (av mitt liv)till för att jobba direkt efter studenten, vilket va helt fantastiskt lärorikt och inget jag ångrar en enda sekund.
Träffade en helt perfekt människa som jag både tycker är otäckt vacker, och som har ett varmt hjärta. Någon som älskar mig för den jag är. vilket jag inte ens hade som förutsättning förut. Då var det bara utseendet som var prio, hur fan tänker man? att man skulle binda sig till någon för att glänsa inför alla andra?
Det spelar ingen roll hur vacker en annnan människa är om han inte ger dig något mer än något vackert att titta på varje dag. Är det det vi behöver? vi behöver ju någon som vi kan få av och ge till, någon som förstår och stöttar. Någon med ett brännhett hjärta som menar det som sägs, och inte någon som lever på att få uppskattning av andra.

pratade förut om orsaker till att man är olycklig. När man fått det man har, önskar sig något annat, kanske något bättre. Men det finns inga tecken på att det finns någon bättre. Varför inte bara slappna av, se vart livet leder när man känner sig som lyckligast och bara dra ett sträck över den här eviga letandet efter idealkillen, som man aldrig ändå kommer att hitta. Kraven är för stora för att alla önskemål ska få plats på en karljävel : )
Jag tänker dra det största fetaste sträcket över hela mitt letande, för jag är så sjukt lycklig och har precis det jag behöver.
Spännande tycker jag att man verkligen haft sånna här tankar som svärmat runt om hur det perfekta livet ska se ut, som jag idag totalt bojkottar! man va 11-13 år, helt vansinniga tankar men såklart gulligt med framtidstro.. Det som är helt åt helvete är att vuxet folk letar, letar och letar efter den perfekta, levt halva livet som singel, aldrig känt riktig kärlek eller lycka och det eviga letandet fortsätter!
Tiden är dyrbar, fyll livet med lycka istället för olycka.. Tagga ner på alla krav och bara känn efter hur man själv vill ha det, vem gör jag det för? någon annan? mig själv? dig? båda?

Låter som en livscoach, men glittrar bara med mitt eget liv och alla som finns i det och min allra käraste livskamrat som är så perfekt! Ego? ja kanske men det skiter jag fullständigt i!