idag har jag kännt mig som en riktig pendlare mellan glädje och sorg. hade sådan energi imorse av solljuset så jag nästan satt och log, eller nästan, jag gjorde det.. njöt verkligen och kände tillfredsställelse. rättså underbart och helt fantstiskt att man blir så gott påverkad av fint väder med sol, klarblå himmel och frisk luft. själv påverkas jag inte så mycket av regn och rusk. det går ju liksom inte att göra någonting åt det, så försöker gilla läget, eller jag tänker inte så mycket på det. sorterar bort det liksom. klart jag kan dra ramsor om det öser ner. men lägger inte någon energi på det. Fick peppande härliga sms av ElinJ imorse som gör att man blir ännu gladare och får ännu mer motivation. Vi kan nog sumera våra peppsms med plattan i mattan nu, så jäkla härligt! när vi ändå pratar om energi ( trots att jag tänker på energi iform ATP men det hör inte hit ;P)så har jag uppenbarligen lagt all min energi på en enda sak som jag fick en riktig uppenbarelse om idag.
greppade tag i den gamla hederliga högstadietidningen GLÖD på skolan och läste på den lilla rasten jag unnade mig idag. En novell om att stoppa fingrarna i halsen och gå vidare. jag greppades tag och tryckte upp tidningen i ansiktet och läse som om jag vore närsynt. en text i jämföresle med en spännande bok som man bara inte kan sluta läsa. Blev förstelnad och kände att det var meningen att jag skulle läsa novellen, här och nu. meningen för mig, men inte för oss, ett oss som inte ens finns.. mellan raderna stod det precis mina tankar och känslor. ska man inte bli glad och lycklig av att någon annan människa vill vara nära en och tycka om en? Det är fel person man dras åt då, trots att man vill så in i H mycket att det är rätt..de fantastiska textraderna handlade just om att ge och ta. inte bara ge, och få luft tillbaka.. det är inte rättvist men vi lever inte i en rättvis värld, även fast man önskade
Hur som helst har jag gett en hel del av mig själv för att ha dig, ha dig att vilja ha mig. Det jag har fått tillbaka har varit fruktansvärt innehållsfattigt och utan feeling, jag skulle bli smickrad !! har pendlat de senaste dagarna mellan ska jag eller ska jag inte? ge upp hoppet eller hoppas? hoppas på vad igentligen? lite cred ska förväntas direkt, och det fick jag, säger ingenting annat om det. men det planades ut, ungefär som när du slänger dig på en isgata med bröstet före..
du slukar energin ur mig, utan att inte göra någonting. efter månader med intensivt hjärnarbete så säger kroppen ifrån, och jag fick pushning av den underbara texten.. som var tänkt för det här
eftersom jag själv inte kunnat inse, kärleken gör en blind..
men hoppet kunde skapat en fin framtid. kanske ett skydd mot sin egen överlevnad..
ser det lite som ett försvar
allting spökade såklart i huvudet och tankarna for hur som helst. tog en paus och skulle läsa min bästa väns dagbok. tog ett djupt andetag och tårarna flödade, vilken helt fantastisk människa som kan formulera sig på ett vis så att man känner, man lider och man glädjs. en eloge ska du ha gumman! har inte mist någon som står mig så nära som min farfar. men det finns ett som är säkert att jag skulle känna en otrolig saknad och längtan om det skulle inträffa. kändes helt svullen i halsen, sippra efter andan. andetagen. kände uppskattnnig till alla underbara människor i min omgivning. min släkt, mina fantastiska vänner som jag har. Ni är värdefulla!
Efter regn kommer solsken, och efter sorg kommer lycka säger jag. efter att man lättat sitt hjärta, fällt några tårar så blir man som en ny människa. man får kraft och energi och det känns genast bättre.. man inser saker och man kan känna glädje. helt otroligt
Morgondagen ska få en annan synvinkel
godnatt (L)
