igen, ny kursstart idag och papprena flödar här hos mig, högt och lågt, överallt och ingenstans, på bord på golv. ska försöka plocka iordning när det är vila och relax så man inte blir helt hjärntvättad. det kan vara en skönt att slippa se alla papper och böcker när man inte ska läsa. tänk, så här skulle aldrig en karl tänka. som mig. är nog en ganska långsiktig människa, kan bli ganska långrandig om vi ska vara inne på det långa språket, det sägs det men jag vet inte. älskar att prata, och bara mala på som en radio!
Finner det ganska avslappnande och mitt rätta jag. är igentligen ingen tyst människa..bara i sällskap med okända i grupp. vill kunna ge och ta.. och vad ska jag kunna ge och eller ta av en helt främmande? det tar lite tid. kan nog ta tid överlag att öppna upp mig.. och släppa människor inpå mig för att de ska kunna se livet och synen på saker o ting från min horisont. djupt jag vet, men det går inte på en handvändning att lära känna en annan människa, det är en omöjlighet.. Det ä bara det yttre man bekantar sig med på kort tid. Den inre dimensionen är mer gömd, där vi har vårat revir, tankar, känslor och vår integritet. där vi kan bli sårade och känna sorg, förälskelse eller ren lycka. Det räcker inte att känna till det och se det hos människor, det krävs lite mer medkänsla och förståelse, mer än att man uttrycker precis det i ord. kroppsspråket, attityd och personlighet väger tyngre för mig. Människor säger saker till andra människor som de innerst inne inte menar. vissa genomskådar det snabbt genom att det inte fanns någon feeling för det, en del säger ingenting, låter det fortgå. det är synd, och människor som uttrycker sig till andra människor i ord som det inte finns någon känsla eller mening med, det här vi brukar kalla , att man säger eller gör saker bara för att. om man tänker efter vad man igentligen känner till den personen att man vill förmedla någonting, en tanke, ett lass med kärlek eller vad det nu kan vara bör fundera på vad man igentligen känner.
Känner mig totalt hjärntvättad av den precis avslutade kursen men det är så sant. vad är igentligen sanning? bygger man vidare på det så får allting helt plötsligt en annan betydelse. Allt får en mening och det finns en tanke bakom det man säger och gör. Vi kan köra den gamla klassikern, hur många säger inte att de älskar sin partner efter en vecka, en dag, en kvart, efter första kyssen? trots att den inre dimensionen inte ens är nuddad vid. Vi faller för utsidan, i de flesta fall. för min egendel föll jag som en fura, för personligheten, attityden, omtänksamheten och en del av utsidan, fasaden, de förföriska ögonen som gör mig salig. Ögon som förmedlade glädje, lycka och sån jäkla omtanke. vill helst av allt förvandla mig i hans kropp, känna hjärtslagen och bara njuta av att vara ett.
Det är speciellt, hoppet finns kvar och jag menar det jag säger att jag är förälskad men inte att jag älskar. eftersom den djupaste delen inte är nådd. men förälskad är jag
och jag bara önskar att mitt inre skulle få honom att förstå att det här är outstanding
