Jajemänn. återigen fick Kvarnis ringa och väcka. Men jag vaknade faktiskt av smset straxt efter åtta när bussen gick. Paniken var ett faktum och jävlar, vi hade redovisning halv nio, ännu mer panik, slet på mig kläderna, in på toan tvätta ansiktet ,satte upp håret i en slarvig toffs, packa ihop böckerna och datorn, tog bilnyckeln sen vare bara te att köra försöktigt ner till Smedjebacken.
Väl ute vid bilen som knappt syndes av snö så kom jag inte ens in i den eftersom låset hade frusit igen, fram med tändaren och eldade på nyckeln, fungerade det? Nej, stod o rev i väskan efter låsoljan och det var verkligen knepet för att få upp frusna lås. visste inte om man ska ha oljan i låset eller på nyckeln? Hmm, jag tog lite på båda ställena iallafal..
Halkligt och kallt var det på vägen så det gick i 55-60 km/h ner till Smb, seeeegt men men. jag vill inte ligga i diket och tänkte verkligen på att åka sakta när man har bråttom...
och jag hann till redovisnigen...
Såg förmodligen dödssjuk ut idag utan smink.
När kvällen var kommen så plingade det på dörren? Hmm? Blev rädd som vanligt och när jag tittade ut va de ett stort finger för kikhålet. Det kändes som att hjärtat stannade och jag tänkte verkligen att det var ett gäng som skulle komma och ta mig. jag visste inte om jag hade låst dörren, och jag vågade absolut inte känna på dörrhantaget, för då skulle de förmodligen dra upp dörren och komma in. Sekundrarna var långa men till slut försvann det stora pekfingret framför kikhålet och där stod underbara godingen FREDRIK<3>
Ett mycket bra slut på denna roliga Torsdag. Imorgon blir det hemfärd, friskis, mys & vin!
UNDERBART
Var rädda om varandra
pussar cch kramar Lina, den lyckligaste
