ganska tvetydlig rubrik kanske. Hade en helt underbar fredagkväll och lördag morgon med min bästa, njöt och bara myste som aldrig förr.. Tyvärr går tiden alldeles för snabbt när vi är med varandra, tårarna rann när jag passade hällefors skylten och gråten satt i halsgropen hela vägen till borlänge, där jag inte alls kände mig bra. Tankarna for i huvudet på allting när jag åkte uppåt, mest bra saker och vad ont det gör att åka ifrån den som får mig glad, lycklig och trygg.. Jag kände mig så jäkla liten, som människa.
Har inte riktigt känt det här förut, hur man kan känna sig så hel av en annan människa. har fått komma in i känslornas värld och inget hindrar mig att berätta vad jag tycker och känner. Det är helt fantastiskt att jag kan säga att jag älskar dig, utan att dra på något fånigt flin eller skynda mig att dölja mig med en kram. Det känns att det är påriktigt.
Arbetskvällen va ett rent kaos, en tant som sprang runt fotknölarna en hel kväll och lika virrig personal meeeen jag fick sluta tillslut. tog den blå och åkte till min älskade syster och hennes Erik plus lite mer dalafolk och umgicks lite. passar på att få allt sällskap jag bara kan få. Jag är ingen ensam varg som helst vill vara för sig själv. Jag älskar sällskap och älskar att befinna mig bland människor som betyder någonting..
Älsklingen hemma var ute på galej och fick ett underbart samtal klockan ett. Givetvis försov jag mig imorse. hade det på känn eftersom min underbara mamma inte va uppe klockan fem och kunde ringa och kolla så jag va uppe. Meeeen kom bara ca 40 minuter försent och det skiter jag faktiskt fullständigt i eftersom jag inte går som extra personal eller får nå cash för det.. Thats it!
ja och den här dagen har väl rullat. längtar hem något så kopiöst så jag blir gråtmild såfort jag tänker på det. har upptäckt att jag är en mer öppen människa nu och mer känslig, så otroligt lycklig över att ha så fantastiska människor, familj, vänner och pojkvän, ovärderligt!
ögonen fylldes även av tårar när en liten gumma bad mig sätta mig på hennes sängkant och prata lite. hon tog min hand, la huvudet mot axeln och önskade inget hellre än att dö. hon hade bett till gud
hon saknar och tänker på alla som hon haft vid sin närhetdär och jag kände bara sorg, ensamhet och längtan av att somna in. La huvudet mot hennes papilotter i håret och kände med henne. jag fick en känsla av att vilken saknad de känner efter makar som gått bort efter att ha varit gifta i nästan hela deras liv, det är nog en saknad som ingen kan förstå.. Jag saknar, längtar och saknar igen men det är skillnad. Sånt får mig att bli ledsen. När jag vet att många har det så mycket värre. Man uppskattar människor och ting på ett annat sätt när man får uppleva vissa situationer. Det är så otroligt tänkvärt..
just nu låter jag som en sorgsen människa känner jag men jag är innerst inne världens lyckligaste, det väcks bara känslor när man är ifrån allt. jag har sånna planer inför framtiden, kommer flytta ihop med Patrik i karlstad i höst, få en helt underbar vardag tillsammans med en helt fantastisk människa som betyder otroligt mycket för mig, som alltid finns där, stöttar och tröstar, får mig att skratta och må bra, jag ska läsa klart till sjuksköterska, jobba och läsa till mitt drömyrke barnmorska! Jag har bestämt mig och det känns bara så ljuvligt, alldeles magiskt
Finns inget som är så ljuvligt som riktig kärlek!
