Förlåt

förbannat dålig update här.
har varit mer eller mindre full rulle sen jag fick skolledigt. har jobbat lite och idag började mitt sommarjobb, med en "gå brevid tur" helt i onödan, jobbar ju extra som vikarie, och då tackar man inte nej även fast man aldrig varit på stället, dessutom har jag varit här, känner igen dem m.m. meeeeen jag ä int bittä, får ju cash ffs!

jahapp och själv är jag också, och det bara svider och kliar i kroppen, i närheten av hjärtat. Saknar min andra halva så otroligt mycket, något som inte kan beskrivas med ord. Det pirrar imagen när vi varit ifrån varandra när vi ses. Det är kärlek.
Jag uppskattar varje dag som jag är med honom, men uppenbarligen inte tillräckligt för man inser verkligen inte vad man har förrens man är ifrån varandra, varför är det så? man älskar älskar älskar den andra personen så otroligt mycket men när man är ifrån varandra känns det ibland som att hela världen rasar och saknaden är fruktansvärd. efter allt. morgonmys/kvällsmys, middag, och bara sitta och prata. allt saknas. ingen att säga godmorgon eller godnatt till förutom genom att prata i telefon eller gulliga morgon sms. ingen att borta tänderna med eller bada badkar!
Äsch slutsatsen är att jag är klarar mig nätt och jämnt själv, mår som bäst i sällskap med andra och framför allt den man håller allra mest kär. Så är det och ingen kan ta ifrån mig det.

Ja, jag känner världens bästa kärlek, och fick jag välja skulle jag bli sambo direkt och bara blicka uppåt, mot de rosa molnen, med min vackraste!