Förlåt

förbannat dålig update här.
har varit mer eller mindre full rulle sen jag fick skolledigt. har jobbat lite och idag började mitt sommarjobb, med en "gå brevid tur" helt i onödan, jobbar ju extra som vikarie, och då tackar man inte nej även fast man aldrig varit på stället, dessutom har jag varit här, känner igen dem m.m. meeeeen jag ä int bittä, får ju cash ffs!

jahapp och själv är jag också, och det bara svider och kliar i kroppen, i närheten av hjärtat. Saknar min andra halva så otroligt mycket, något som inte kan beskrivas med ord. Det pirrar imagen när vi varit ifrån varandra när vi ses. Det är kärlek.
Jag uppskattar varje dag som jag är med honom, men uppenbarligen inte tillräckligt för man inser verkligen inte vad man har förrens man är ifrån varandra, varför är det så? man älskar älskar älskar den andra personen så otroligt mycket men när man är ifrån varandra känns det ibland som att hela världen rasar och saknaden är fruktansvärd. efter allt. morgonmys/kvällsmys, middag, och bara sitta och prata. allt saknas. ingen att säga godmorgon eller godnatt till förutom genom att prata i telefon eller gulliga morgon sms. ingen att borta tänderna med eller bada badkar!
Äsch slutsatsen är att jag är klarar mig nätt och jämnt själv, mår som bäst i sällskap med andra och framför allt den man håller allra mest kär. Så är det och ingen kan ta ifrån mig det.

Ja, jag känner världens bästa kärlek, och fick jag välja skulle jag bli sambo direkt och bara blicka uppåt, mot de rosa molnen, med min vackraste!

2/6

terminer gjorda på nursing programme, känns underbart! nu väntar ett härligt sommarlov, innehållande massor med kvälls&nattjobb!

Ibland, ytterst sällan ska tilläggas så pluppar det upp en sån här tanke i huvudet vad jag gett mig in på. Jag har alltid velat bli barnmorska, så länge jag kan minnas. Kruckset var bara att jag måste bli sjuksköterska innan. Vågar jag det? Innan jag sökte till programmet så kände jag att jag ville utmanas och växa. jag skulle minsann ge mig an det här, inte ge det en chans, jag skulle fixa't!
Våga möta personer som lider och som har dödliga sjukdomar som snart kommer lämna jordelivet, sätta PVK, stå inför etiska dilemman, handla rätt och gott. se till att inte förorsaka någon extra lidande, ta hand om personer som snart kastar in handduken och ta hand om dem efteråt. Möta anhöriga i ren förtvivlan över att ha mist sin maka, make, barn, mamma eller pappa. Det är hårt och jag vet att jag hade velat ha en bra sjuksköterska när jag blir sjuk eller någon som står mig nära. Någon som förstår mig och lyssnar på mig. som möter mig som den jag är.

Under året som gått så har man lärt sig en hel del under utbildningen och jag har fått en ganska stor inblick i vad som krävs av oss som systrar. Det är faschinerande och skrämmande. Men jag har ett mål, att bli barnmorska, trots att jag gråter så jag inte ser bilden på tv:n när en unge i minuten är
Det är lycka och jag är övertygad om att jag skulle älska mitt jobb, varenda dag.

Just idag, efter två terminer klara, så känner jag bara- utmana sig själv, det är det jag gör precis nu och i två år framöver! jag vill inte gå o harva som en undersköterska resen av mitt liv tills jag blir pancho, jag vill göra det jag innerst inne vill, och då finns det inga hinder. Bara möjligheter, finns viljan så kan man besegra allt, även en inneboende rädsla!

Dessutom har jag världens bästa kärlek vid sidan om mig och inom mig som finns där, i alla lägen. Det är svårslaget!

sommar, iphone och kärlek

lovet är nära. har slipat ihop det sista på hemtentan med ett stort frågetecken om jag ens gjort rätt? inte det lättaste att få ner etik i ord. hoppas det går bra! den ska hur som helst va inne på fredag klockan 12, så jag har lite tid på mig att fin justera och kolla över alla referenser :)

vaknade av jordens åsksmäll imorse så jag trodde själva fan stod i rummet, blev så fruktansvärt rädd, buu! och ingen Patrik brevid mig heller, han hade pallrat sig till jobbet. Konstigt det där, jag går upp lite senare än han, och det slår aldrig fel. Varje morgon dras jag mot hans sida av sängen och blir lika besviken varje gång att han inte ligger där.

Det här är förövrigt sista veckan för mig i Karlstad innan jobbet i Hällefors börjar. Är ledig nästa vecka men kan gärna tänka mig att jobba, så mycket som det bara går! umgås med lite vänner som va längesen. Sen är det ordinare jobbbvecka v. 25, bara tre dagar, midsommar och veckan därpå sticker jag och hjärtat på semester! bara vi två, helt underbart ska det bli!

Hör och häpna, har slagit till på en vit Iphone, och jag lääängtar efter den! ligger på ica i hfs o jag e i karlstad. Bu!



Nu ska jag mysa ner mig i soffan med en bra film :)