har haft en sån otroligt skön och lugn helg. tillsammans med min underbara Patrik. har inte haft några borden eller måsten, bara slappat. va hur länge sen som helst! men så välbehövligt!
nu väntar ensamheten, saknaden, tomheten, helvetet och de salta tårarna 11 dagar framöver. Jag vet jag är dum som inte ser att det blir bra när vi ses. men det känns så långt borta. det gör ont i hela kroppen. det gnager och skaver och jag ser bara en svart vägg framför mig. känns förgäves
over and out
nu drar jag täcket över mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar