är precis vad hon är. hon som skulle va min förebild. som sjuksköterska första praktiken där man behöver någon som vet vad hon gör, visar, förklarar och som ger lite feedback. Äsch va väl inte sämre än att jag sa rätt upp och ner att det här är jag bra på. någon svaghet kunde jag inte ens komma på, precis som att man var bäst i allt, klart man har svagheter, men jag kunde faktiskt inte komma på någon som har med omvårdnadsarbetet att göra. kalla mig ego, men varför ska jag låta någon annan trycka ner mig och inte säga saker som jag gör bra? bara gå runt och lulla runt där i de vita arbetsbyxorna och unisex skjortan. funderar på vad de igentligen tycker om mig, har jag gjort något bra på tre veckor? lika bra att säga till sig själv det jag är bra på, inte bara en tanke, utan ord med tal inför min handledare. sug på den karamellen du, den smakar nog förbannat surt! skämdes inte! sträckte till och med på ryggen. varför säger man ingenting? kanske för att jag har gått 1,5 terminer av ett program som är på 6 och så gör man saker lysande bra endå?
det enda positiva är att jag har ingen att efterlikna utan får bilda mig min alldeles egna uppfattning om hu jag ska bli som sjuksyster. Och har fått ett riktigt smakprov på hur jag inte ska göra eller bli. trodde heller aldrig att jag skulle behöva göra en Lex Sarah anmälan, en anmälan till socialstyrelsen, för att arbetsplatsen utför vanvård.. sjukt var ordet!
Nej nog om detta, äntligen bara 8 dagar kvar på det här dårhuset, sen lämnar jag dalarna, falun och borlänge förhoppningsvis för gott, tänker iallafall inte sova en endaste natt här till ensam.
Längtar till:
Soliga Karlstad & pussar
kramar & omtanke
gemenskap & närhet
morgonmys & kvällsmys
och kärlek varje dag
låter som att jag inte har någonting, men har ju den bästa som förgyller min dag, hela mitt liv. klart jag saknar när man är ensam
finns inget som är bättre än Patrik!
Helgen har varit bra. umgåtts med P heeela helgen lång, ätit god mat och druckit vin. men den är alldeles för kort. varför? Jo för att man vet att man bara har två dagar tillsammans, sen börjar ensamheten igen. det suger brutalt
längtar så efter att få flytta till Karlstad! den längtan är obeskrivlig. vill dit nu. vill flytta här och nu. det enda som ställer till det är att vi inte har någonstans att bo under sommaren när jag jobbar. inneboende hos fam. Bjurenhed i två månader kanske inte är så festligt. fast mig kvittar det ;P
Nu ska jag fylla ventrikeln med något gott och sen skriva som en tok på arbetet som ska va inne på torsdag, men ikväll ska det va klart. eller ok senast imorgon.
Sen vänta på dagens höjdpunkt. Telefonsamtal från hjärtat, roligare än så här blir det inte.
Tack o hej skitmåndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar