jag känner mig döööööööööööööööd i kroppen. Fredrik minimera tiden igår, eller lura mig om tiden igår när vi sprang min första riktiga löprunda för den här hösten. Han påstod att vi ine sprungit nå länge alls, fast vi hade det. jag sa att vi springer i 30 min utan stopp i lagom tempo,jag var inte dirket trött men jag hade värk i knänen så att det kändes verkligen som att knäskålen skulle spricka, explodera i vilket trampsteg som helst. men jag tänkte bara skam den som ger sig, och ska det bli något så lär man va som en åsna. Vi slutade på en tid på 1.07, Heja mig själv! och då menar jag en timme och sju minuter inte 1 minut o sju sekunder. Viktigt att tilläggga.
Sov nog 12 timmar i natt? konstigt..
träningsvärk är ett faktum idag, imorgon och resten av veckan.
Love L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar