Staden där solen alltid skiner och umgänge av världsklass, e jävligt fin sumering

Besökte solstaden och syster i torsdag, gick på Bio med syster, Erika och Mathilda. Hämnden, tyckte den var bra. tänkvärd och tog väl till ögat i vanlig ordning. skulle nog kunna tjuta till allt i filmväg eftersom jag grinar upp mig till extreme home makeover. Det är mitt försvar, för de, just de människorna har ett förflutet som ofta inte går att beskriva med ord. lever mig in i deras värld direkt. och känner och tänker.. fan jag är nog ganska empatisk ändå. det vill jag säga och det jag står jag för. ibland skrämmer dig mig, att jag har en sådan inlevelse och förståelse i helt rangdom människors liv. En bra egenskap, pluspoäng!

helgen har som sagt bestått av lite fest och en gnutta glädje, underbara människor och slutligen plugg inför morgondagens redovisning om folkhälsa. jag hoppas det går bra, klart man är lite nervig men sånt hör väl till, känns skönt att det är jag petra&mimmi som gör det tillsammans, bra start, hejja oss och heja hela våran basgrupp, det här fixar vi, galant, med stil!

dagsformen börjar oroa mig, eller dagsform och dagsform, kalla det veckoform. känner mig stel och nästintill skakig. något ni träffat på någon gång?

det kanske är så här det känns att få någonting som man inte får. varför vill man alltid ha det man inte kan få? och varför ska det vara så svårt att sluta vilja? sluta.ge upp. tänka på annat. känna något annat? svaret ligger förmodligen långt inne. kanske i den del av kroppen som håller oss vid liv, vet du vad jag tänker på? det där som cirkulerar precis som du gör dagarna i ända i knoppen, det som ger oss puls och liv, energi och syre för att orka. du får mig att orka och pulsera. faktiskt lite här och var. bara tanken gör mig varm och hjärtat slår faktiskt några extra slag, kanske också hoppar över något slag, slår dubbelt. you name it!
Har aldrig stött på de här känslorna och tankarna förut, för att jag har varit lycklig, livfull och glad.
Är det så här det känns att vara olyckligt kär?

finns ingen som kan säga varken ja eller nej. det är ju min känsla som räkas. finns inget rätt eller fel och det känns återigen underbart. man lever i en bubbla, målar upp en bild, drömmer och sen tar verkligheten ner en på jorden ganska omgående

Jag tror på tvåsamhet och att meningen med livet är två tandborstar på badrumshyllan. att dela allt med någon. känna han utan och innan. inte behöva säga något för han förstår. det finns ingen fasad eller mask att dölja saker bakom. det genomskådas. det handlar om tillit, tygghet och kärlek. jag längtar efter att dela livet med någon, möta framtiden tillsammans. inte på egen hand. något att luta sig mot när det blåser. någon som stryker mig håret, någon som masserar min rygg, någon som säger jag älskar dig, godnatt, god morgon, ha en bra dag. Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig, men du jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Vill tillägna några ord till min älskade underbara Anna, en tjej med båda fötterna på jorden som har ett hjärta av guld, en riktig guldgruva, ett paradis! En fantastisk vän som förstår precis allt. den klokaste människa jag någonsin mött, har svar på allt. stöttar, värmer och bara tanken av dig glädjer mig! det är det här som kallas sann vänskap, jag älskar dig snuffis

fredag lördag söndag

Den här helgen har varit lite av en omtumlande upplevlese. både känslomässigt och som vandrade vidare till kroppen..har haft spänningshuvudvärk och ont över axeplpartiet hela dagen, ungefär som när man kliver utanför ytterdörren, solen skiner och det är två meter snö ute. kritvitt och det svartnar för ögonen, lite av den känslan.

ganska otrevligt om jag får säga det själv.

en förhoppning, tro och lite av ett hopp släcktes, blås ut det så här. phhuu..det gör lite ont, det skaver lite så där lagom skönt här inne, inne i mina hemligheter och kärlekskänslor. Det är något vi inte rår över, vi kan inte intala oss själva att inte tycka om en person, hata en person, älska eller sluta älska en människa, det är känslor vi pratar om, som inte finns med i sveriges rikes lag. ganska underbart ändå, om det ligger och balanserar på bra eller dåligt och sedan trillar över på det bra. då är det bra.. skulle vi mot all förmodan få ett sneskär och komma över på fel sida så känner vi oss ganska snabbt illa till mods. ungefär som när vi hamnar på fel sida av vägen, som tur är finns det en hel radda med hål som skapar vibrationer och ett jäkla väsen, om det ändå kunde göra det i känslornas värld
Tiden får utvisa, det är den som allra bäst på att göra. något man starkt kan luta sig mot utan att falla. för så är det. tiden läker alla sår om man nu kallar det för sår, okey vi kan göra det. innerst inne håller jag lite tillbaka på allt kännande. fast igentligen skulle jag nog vilja utbrista i gråt och skrika rakt ut, efter dig..
fick en så jäkla underbar känsla, min skogsmulle och jämlike. eller låt säga så här som är ett uttjatat ord, mannen i mitt liv. Det kan jag inte uttala mig om, så då säger jag inget, låter det vara osagt. Men skogsmulle var du!
Det bränner långt ner i fötterna av glöd, brännhet kanske kommer den från hjärtat och riktas åt något håll.. jag tror det! jag tror igentligen på det här. oförutsägbara, spontana, "bara blev så", bara dök upp och infann sig, ryckte tag, slet tag och så stod vi där, du&jag, inför alla. innerst inne jag glänste, jag glänste så in i H, för tanken slog mig att detta är meningen. ett litet insalg av romatik, sensuellt och försiktigt, jag ryser.
Jag tror inte på han där uppe, men nu göra jag temejtusan det, du tog mig även med storm, jag föll som en fura utan att nästan presentera mig, kanske är det min svaghet? fast igentligen, varför då? att se det där lilla extra och känna efter snabbt om det kan bli något, är det dumt? problemet är kanske att jag är generös med välmening att säga, jag gillar dig, du är fin, snäll och trevlig. det ligger i min natur så jag ska inte ändra mig, aldrig..

det är en jäkla kick som får mig bli knäsvag, ungefär som Jay Smith's underbara pipa som mer eller mindre utlöser en orgasm, helt fenomenalt!

när jag ändå är igång och skriver så tänker jag helt fullt medvetet kräka galla på alla där ute som blossar upp sitt ego med att få beskräftelse av andra men innerst inne finns det ingen som helst sann känsla som man får tillbaka.

Nu är jag nöjd och trött
hejdå

Lyckan kommer, lyckan går. Det ordnar sig, sluta lyssna på klagovisor och sök dig till personer som inte slukar din energi

Det kanske är det här som är meningen just nu, att hitta en hjärtformad paprika, jag gillar den, eller jag menar jag älskar den

Spåkulan

börjar skaka mitt förstånd

Du möter någon som är din jämlike. Ni kommer båda att överdriva era bästa sidor. Det gör inget. Ni skiljs men möts igen.



En inspirerande ny bekantskap tar dig till nya platser och upplevelser som kommer att påverka din framtid.


Tvivla inte, allt kommer att bli bra till slut.


Har du gjort bort dig? Det är bäst att du reder ut saken direkt. Samla tankarna.


Någon har börjat styra i ditt liv och du känner dig inte längre bekväm. Säg ifrån!


Efter regn kommer solsken, allt löser sig

idag är jag inte riktigt som jag ska
men det här glädjer mig
<3

Action, Action, här går det undan

Nu börjar tempot trappat upp något, har en hel del att göra..

sammanfatta hälsobegreppet och vad hälsa är, läsa 2 kapitel á 30 sidor, sammafatta föreläsning om globalhälsa, undersöka och kika efter något intressant folkhälsoproblem, läsa SSF’s Strategi för
Sjuksköterskans hälsofrämjande arbete och skriva ner tankar på det.
Heja, klockan är inte ens 11!

återkommer
loveli

Stockholm, tjejklassiker och ett fett godkänt

Heeey, ser att det inte var igår jag skrev här med tiden bara rinner och rinner, som vatten..Hur som helt så har jag haft en underbar helg i huvudstaden.

Fredagen började med lite kaos på hållplatsen innan centralen då ett tåg fick lov att evakuera alla sina passagerare pågrund av att en elledning gått i kras och det va ca 400 människor på spåret, sweet men vi löste det bra. efter några om och men så hamnade vi till slut i björkhagen där vi skulle bo, mysig liten lägenhet strax utanför stockholm. korka upp lite cider och vin, tjattrade och myste. Stack in till city vid 22 tiden och hamnade på en riktigt bra pub med Mojito&dans natten lång trots att vi inte var uppskrivna på dedär jäkla kroglistorna, Flyt eller smör för krogvärden, kalla det vad du vill.. för övrigt jävkligt bra uppladdning för lidingö loppet på söndagen ;-)


rättså sjukt att krogen stänger 05.00 i sthlm, men vi pallade inte trycket, vanligen stänger ju "uteställena" här 01.00 precis när man kommit igång, så vi drog oss motcentralen vid 02.00 efter att jag mosat på Donken:-D fick vänta ganska länge på T-banan på varje ställe, blev döseg och slumrade till på en bänk och lyssnade på en sövande konversation som några kineser stod för. Slog igen de gröna halv fem..

Lördagen spenderades på stan med shopping, härligt..H&M och Gina existerade bara hos oss:) Åt Lamm, drack latte och gick på bio, i rymden finns inga känslor, rättså ok :) Väl hemma började vi ladda för tjejloppet, 10 km terräng, sista delen av tjejklassikern och ingen är lyckligare än mig. har varit lite bekymrad över detta lopp, pågrund av taskiga och onda benhinnor, men inhandlade liniment hot and cold och smorde in mig i, och kanske hjälpte det?

Tjejklassiken 2010, avklarad! Ett slitsamt skidlopp, kortvasan, en smärtsam cykeltur på tio mil där ilskan växte fram, ett kallt lopp i vansbro 1000m och slutligen en mil löpning i Stockholm. Det jobbigaste var helt klart skidorna, där du använder hela kroppen och kan inte vila någonting, bara växla mellan olika tekniker..

Och som en stor önskvärd belöning blev jag godkänd på första inlämningsuppgiften, en stor tung sten föll från bröstet. Det är precis det här man vill ha, ett godkänt på första uppgiften, det lyfter, stärker och glädjer..Just nu känns det riktigt bra!



Loveli